Mellan fabel och fauna

Hornorm, drakliknande varelse med vingar, klor och horn.

En utställning om djur som fanns och inte fanns.

Möt det vardagliga och verkliga djuret i faunan och det konstruerade, förmänskligade och symbolladdade djuret i fabeln. 

För medeltidens människor var enhörningar och drakar lika verkliga som hundar och katter. De kraftfulla och ofta färgstarka djuren fanns levande i medeltidsmänniskans föreställningsvärld. De väckte skräck och fascination och symboliserade olika egenskaper.

Vår relation till djur i dag både liknar och skiljer sig från medeltidens förhållningssätt. Idag behandlar vi sällskapsdjur på ett familjärt sätt vilket inte alltid gjordes på medeltiden. Men å andra sidan gavs djuren då ofta en symbolisk och en förmänskligad roll och de hade en sedelärande och moraliserande funktion. Grunden till detta lades redan under antiken och omsattes sedan i kristen tradition. Detta synsätt lever kvar än i dag i hur vi kategoriserar och karaktäriserar djur, till exempel att hundar är lojala och lejonet är djurens konung.

Fabeldjur är benämningen på djur med övernaturliga egenskaper som uppträder i traditionella sagor och sägner. Många fabeldjur är delvis djur, delvis människa, till exempel kentaurer och sfinxer. Andra fabeldjur kan vara sammansatta av två olika djur, till exempel basilisk, enhörning och grip.

De flesta fabeldjur har sitt ursprung i Orienten. Vid heraldikens (läran om hur vapensköldar ska utformas) uppkomst på 1100-talet, togs ofta fabeldjur som vapenfigurer. Förebilder hämtades från de så kallade bestiarierna (medeltida djurböcker).

Utställningen är öppen från 9 juni 2022 och tills vidare.

Uppdaterad