Runmärkt

Lock till tennkanna med flera runinstkrifter: ”herr…denna kanna äger och Bäsäl (?) göt henne”– ”Gud signe mig” –”Agneta sit benedicta” (Agneta vare välsignad). Från 1300-talets slut eller 1400-talets början, upphittad på Helgeandsholmen.

Från brev till klotter – runorna i vardagslag och kyrkoliv under medeltiden.

Under hela medeltiden fortsatte människorna i Norden att använda förfädernas skrift, runorna, som kunde ristas med en slidkniv i en träpinne eller benbit. Framförallt i de blomstrande handelsstäderna – Sigtuna, Lödöse vid Göta älv, Lund, Oslo, Bergen, Trondheim – har arkeologiska utgrävningar frambringat ett stort antal runtristade föremål.

 

Inskrifterna ger en mångsidig bild av vardagslivet under medeltiden. Genom inskrifterna träffar man ett myller av runkunniga medeltidsmänniskor från hela Norden och får en insyn i deras hemligheter, snuskigheter, affärer, krogbesök och kärleksaffärer. Långt innan vi började skriva med latinska bokstäver i Norden användes runor som skrivtecken.

I det allmänna medvetandet står runorna – och det med rätta – som symboler för vikingatidens dådkraft och expansion. Mindre känt är att runorna också användes för helt andra ändamål än till runstenarnas minnesinskrifter. Runorna har, främst under medeltiden, fungerat som en vardagsskrift. De bevarade inskrifterna finns både på profana och kyrkliga föremål och täcker ämnesmässigt det medeltida samhällets alla olika sidor. En stor del av dessa runristade föremål har blivit kända först under de senaste årtiondena. De har kommit fram i samband med omfattande arkeologiska undersökningar i nordiska medeltidsstäder.

Visades 12 november 1994–8 januari 1996.

Utställningen var en samproduktion mellan Riksantikvarieämbetes Runverk och Medeltidsmuseet.