Kyrka & kloster

Kyrkan var den naturliga mötesplatsen och styrde människornas vardag, från vaggan till graven och Stockholms kloster var livaktiga kulturcentra.

På museet finns en kyrka som levandegör medeltidens kyrkorum som Guds hus, samlingspunkt, tröst och trygghet. Här finns också en uppbyggd korsgång, en plats för meditation och lärda samtal.

Kyrkan

Medeltidens stockholmare var katoliker och alla kyrkor tillhörde den romersk-katolska kyrkan. Storkyrkan, som kallades för Bykyrkan eller Sankt Nicolai efter de sjöfarande köpmännens skyddshelgon, var den enda församlingskyrkan för stockholmarna under fyrahundra år.

Kyrkan var den naturliga mötesplatsen, minst varje söndag gick man dit för att lyssna på mässan, som reciterades på latin, och på predikan som framfördes på svenska.

En munk och bedjande människor framför ett kors. 

Stockholms kloster

Under medeltiden fanns tre konvent i Stockholm, i vardagligt tal kallades de för kloster. Gråbrödraklostret som var ett fransiscankloster låg på Riddarholmen, S:ta Klara kloster, ett nunnekloster inom Sankta Klaras orden, på Norrmalm och Svartbrödraklostret som var ett dominikankloster i det som vi idag kallar Gamla stan.

Stadens befolkning hade rätt att bevista mässor och bönestunder i de olika klosterkyrkorna. Klostren var också viktiga kulturcentra och här fanns akademiskt vetande och omfattande bibliotek.

Det var i franciskanernas kloster på Riddarholmen som den första boken i Sverige trycktes 1483. Den hette Dyalogus creaturarum moralizatus (Skapelsens sedelärande samtal) och var en fabelsamling om gott och ont, rätt och fel.